Om någon kommer på villovägar

Jag har länge velat ha taggar till djuren här hemma speciellt till katterna som går ute men även till hundarna eller ja i alla fall till Nim, Qlura är sällan mer än 4 meter ifrån mig men man vet aldrig.
Så när jag hittade Skyltmax plastskyltar som var det billigaste alternativet jag hittat slog jag till på varsin tag till dom 4 benta.
Till en början tyckte jag dom var lite för stora men nu när jag vant mig är dom nog ändå ganska lagom, och inget att djuren verkar störas det minsta över dom och eftersom det är plast väger dom ingenting. Det är bara den gula alltså Oteps som är svart på baksidan vilket är att föredra då dom vita blev repiga när jag satte fast dom på hängarna.
Men för det priset är jag super nöjd och det gör inget om katterna blir av med en, nu hoppas jag dock att ingen av dom någonsin kommer på villovägar!

Nim var hos Jessica för drygt en vecka sen och till min stora glädje var hon mycket bättre i ryggen, musklerna var fortfarande lite stela men jag fick tillåtelse att ha henne lös ( men utan några tokrus) så hon har fått röra sig mer fritt och tränat lite på plankan samt att vi har jobbar med stretching och imorgon är det dags för nästa besök och jag hopad att hon känns ännu bättre då.

Qlura har fått tränat lite och i helgen var vi i Åhus där hon fick träna med störning som hon fixade mycket bra, och det var så fruktansvärt roligt att springa med henne. Den lilla filmsnutten är från hennes ljusaste stund rent störningsmässigt denna träningen  In Love Nu hoppas jag våren kommer på riktigt så vi kan komma igång att träna ordentligt Grin

 

Tränat på att andas

Igår var vi på inofficiell agilitytävling i Sånehallen, det var första gången jag var i den hallen och jag blev inte besviken, den var verkligen jätte fin på alla sätt.
Det var en agility och en hoppklass och målet med dagen var att behålla lugnet ( det extremt lilla jag har) innan och i starten.
I första loppet kändes det riktigt bra och vi var i samma bubbla hela vägen, att det blev en disk är helt okej med otydlig matte och plus i kanten att vi kunde göra om utan att det blev kaos.
Innan hopp loppet var det inte riktigt lika lätt jag var sjukt trött och Qlura överlycklig och super taggad, men känslan var ändå väldigt bra och vi sprang tillsammans hela loppet  In Love
Jag ser fram emot att utomhussäsongen börjar så vi kan fortsätta utmana min förmåga att andas  Fingers Crossed

Extra glad är jag över våra fina träningskamrater Kristin och Hybris som gjorde två strålande lopp och blev belönade med en välförtjänt vinst!

Röntgen


I måndags var det dags för röntgen av Nim, det började väldigt dåligt med att jag försov mig jag försover mig typ aldrig men just denna dag vaknade jag 15 minuter innan jag skulle vara på plats, men kliniken var snälla och lät mig komma ändå vilket var en lättnad ville verkligen få det gjort.
Höfter och armbågar såg jätte fina ut, i ländryggen kunde man dock se något som inte hörde hemma där precis där hon reagerade när vi var hos fysioterapeuten Frown
Det är så ledsamt men ändå så väntat, redan när jag såg Nim som liten la jag märke till hennes rörelsemönster hon har alltid lutat det högra bakbenet inåt och tagit spjärn med vänster ( svårt att förklara)  och så har hon alltid haft svårare att svänga till höger och gärna hoppat runt i stället.
Men med träning och rehab blev hon så otroligt mycket bättre hon är stark i kroppen och välmusklad så jag hade ändå en liten förhoppning om att det bara satt i musklerna.
Nu äter hon metacam i 10 dagar och går koppelpromenader på Onsdag ska vi till fysioterapeuten och göra en plan för framtida träning.
Just nu känner jag mig mest vilsen och jag vet inte alls hur framtiden kommer att se ut, ett liv i koppel utan träning är inget alternativ.
Bara efter dessa snart två veckorna i koppel är hon helt avstängd när vi är ute och går hon vill inget annat än att springa av sig all frustration och hon rör sig betydligt sämre när hon inte får röra sig mer fritt.
Jag hoppas på ett bra besök hos fysioterapeuten nästa vecka,  Nim och jag som äntligen hittat varandra liksom  Heart