16 veckor

Lill Rutan har nu passerat 16 veckor och som vanligt kan jag inte förstå vart tiden tar vägen.
Tyvärr blir det minimalt med träning just nu vilket är sjukt frustrerande då jag verkligen vill träna och saknar det men har noll ork kvar när arbetsdagen är slut.
Den underbara Nim äter liksom upp den minimala energin som finns kvar och just nu är hon mest hysterisk och stressad, hon aktiveras så mycket som hennes kropp klarar ( för aktivering får dom givetvis men inte i form av planerad träning ) men att bo i flock passar inte henne alls.
Men jag tycker om den hunden så extremt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Jag har i alla fall anmält Qlura till vår hemmatävling i slutet av augusti då hon kändes himla fin när vi fick till ett pass med agility förra veckan, jag tänkte att det kanske skulle få mig att lyckas prioritera träningen men det har gått så där ska jag erkänna.

Rutan är sjukt snabblärd så hon kan åtminstone sitt, ligg, loss och ibland stanna kvar :P
Inte ens valpträning som jag verkligen tycker är svin kul lyckas jag få till ordentligt.
Hade jag haft lite mer pengar över hade jag anmält mig till någon online kurs för då kanske jag hade kommit igång igen.
Som tur är kan jag variera vilka hundar jag har med mig till jobbet eftersom husse tar hand om dom/den som är hemma, och det har i alla fall gjort att Rutan fått vara mycket på egna upptåg och lärt sig att möta världen på egen hand.
Vid 16 veckors ålder vägde hon 5,2 kg och var 32 cm hög, lika hög som Qlura i samma ålder men betydligt lättare i kroppen och med väldigt mycket mindre päls.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas och växer men jag önskar att jag kunde tagit tillvara på tiden bättre.

Slalom film

Det är inte mycket agilityträning här hemma just nu, för det första har det varit och är fortfarande så fruktansvärt varmt,jag är galet trött när jag kommer hem från jobbet och Nim lyckades springa in i en parkerad bil för 3 veckor sen och fick efter det vila och Qlura gjorde illa trampdynan när vi var och badade så det är dumt att säga att allt flyter på  :struggle:
Men jag har varit ledig sedan i Onsdags då tanken var att vi skulle vara på Hula hoppet och tävla. I stället har jag vilat och igår fanns det ork till lite hemma träning då båda brudarna känns fina igen.
Nim gör framsteg slalomen är rak om man bortser från att pinnarna är böjda utåt, hon har svårt för ingångar där hon behöver bromsa mycket men det känns som tekningen blir bättre och bättre.
Qlura fick också träna slalom då dessa pinnarna viker sig känns det inte som att motsåndet blir lika hårt så här i början av igångsättningen. Hon känns himla fin och jag älskar verkligen att träna med henne.

 

Det bästa jag vet är att träna hund men på senaste tiden har det inte funnits ork eller motivation, det dör liksom ut varje gång nån skadar sig även om det bara är små saker som läker snabbt.
Just nu är jag glad för varje dag jag har med mina fyrbenta men när dom inte finns mer kommer jag vara utan hund länge.
Jag kommer aldrig låta mina hundar bara gå i koppel så att dom inte kan skada sig.
Dom ska först och främst vara lyckliga hundar som får springa lösa i skogen, bada, leva livet och vara lyckliga.
Så just nu får det vara så här lätt träning när motivationen finns och om Qlura får ok stämpel i Augusti kanske suget efter tävling och mer träning kommer tillbaka.

Positiva vibbar

I går var det dags för Qlura att träffa Jessica igen jag tycker att hon har varit mycket piggare sen första behandlingen och min magkänsla var rätt hon var mycket bättre i kroppen så efter behandling gjorde vi en liten plan för at sätta igång henne, en väldigt långsiktig plan med mycket simgräning och massage och till Qluras skräck lite mindre kropp. Mina hundar brukar aldrig vara tjocka men nu när Qlura inte tränat så mycet har hon lagt på sig lite extra vikt som nu ska jobbas bort,och jag ska framför allt sluta att ge henne lite extra mat för att hon är hungrig det finns liksom inget stopp i den hunden.
Jag hoppas att hon när vi ska tillbaka i Augusti  känns lika stark och fin fortfarande för efter helgens tävlingar i Hässleholm är jag så otroligt sugen på att få träna och tävla med min fina Karamell igen.

Nim fick en snabb koll och även hon var bättre även om hon fortfarande har svårt att sträcka ut sitt högra knä men hon fick lite magiska fingrar på det och kändes riktigt fin dörefter och planen är att sätta igång henne ( igen)  för hon mår verkligen inte bra av att inte få träna ordentligt det är en sak som är säker, så idag har hon fått ett litet träningspass vi tog up slalomträningen igen som gick riktigt bra och när vi varvade ner efter passet travade hon fint i kopplet vilket inte hör till vanligheterna men det gjorde mig glad hon kändes inte alls så trött i kroppen.
Jag hoppas så att vi kan få träna lite regelbundet nu för det behöver hon och det finns inte mycket som får mig så glad och tillfreds inombords som hundträning.
Jag älskar verkligen att promenera i skog och mark med mina hundar det är lite som en drog utan det hade jag inte fungerat men jag inser också hur mycket jag saknar just träningen vi behöver den för att få den perfekta balansen i vardagen.
Så nu tar vi nya tag och hoppas denna lilla medvind vill vara med oss ett tag.