Tiden bara går!

I Måndags blev Qlura 5 år fattar ni? för det gör inte jag  Grin
Det är faktiskt galet när man tänker på hur snabbt tiden går.
Jag kommer fortfarande ihåg när jag såg att kullen var född och hur jag väntade i vad jag tyckte var en evighet ( evighete var egentligen 4 timmar ) på ett mail från hennes uppfödare som meddelade att en av tikarna var min om jag ville.
Lycka,spänning och rädsla på en och samma gång men jag har då aldrig ångrat mitt val.
Qlura må vara en klurig liten hund, men en tokigare, gladare och sötare hund kommer jag aldrig få igen, det var bara meningen att hon skulle hamna här i en av dom mest kaotiska perioderna i mitt liv.
Hon har lärt mig så mycket, det låter kanske klyschig men hon har bidragit mycket i den enorma resan mot att hitta ett inre lugn och att kunna andas med magen.
Många inklusive jag själv förväntade sig stordåd på tävlingsbanorna av denna lilla kanonkula, men den vägen har inte varit så enkel men vi har många år kvar tillsammans och även om vi aldrig hittar tillbaka till formen vi ibland lyckats ha ska vi i alla fall ha roligt på vägen  Heart

Slalom film

Det är inte mycket agilityträning här hemma just nu, för det första har det varit och är fortfarande så fruktansvärt varmt,jag är galet trött när jag kommer hem från jobbet och Nim lyckades springa in i en parkerad bil för 3 veckor sen och fick efter det vila och Qlura gjorde illa trampdynan när vi var och badade så det är dumt att säga att allt flyter på  Struggle
Men jag har varit ledig sedan i Onsdags då tanken var att vi skulle vara på Hula hoppet och tävla. I stället har jag vilat och igår fanns det ork till lite hemma träning då båda brudarna känns fina igen.
Nim gör framsteg slalomen är rak om man bortser från att pinnarna är böjda utåt, hon har svårt för ingångar där hon behöver bromsa mycket men det känns som tekningen blir bättre och bättre.
Qlura fick också träna slalom då dessa pinnarna viker sig känns det inte som att motsåndet blir lika hårt så här i början av igångsättningen. Hon känns himla fin och jag älskar verkligen att träna med henne.

 

Det bästa jag vet är att träna hund men på senaste tiden har det inte funnits ork eller motivation, det dör liksom ut varje gång nån skadar sig även om det bara är små saker som läker snabbt.
Just nu är jag glad för varje dag jag har med mina fyrbenta men när dom inte finns mer kommer jag vara utan hund länge.
Jag kommer aldrig låta mina hundar bara gå i koppel så att dom inte kan skada sig.
Dom ska först och främst vara lyckliga hundar som får springa lösa i skogen, bada, leva livet och vara lyckliga.
Så just nu får det vara så här lätt träning när motivationen finns och om Qlura får ok stämpel i Augusti kanske suget efter tävling och mer träning kommer tillbaka.

Trasdockorna

Idag skulle jag och Qlura tävlat i Göinge-Broby men så blev det inte riktigt för efter besöket hos Jessica i måndags blev vi i stället ordinerade vila. Min magkänsla om att hon inte är helt okej i kroppen var alltså rätt.
Qlura är inte lätt med det där hon svarar alltid mycket bra på behandling men sen kommer det smygandes tillbaka igen och det är bara små saker som gör att man ser att hon faktiskt har ont även om just rivningar och taxering är ganska tydliga tecken för henne del. Det är samma muskler so i höstas då hon hade en sträckning i Iliopsoas på höger bak och är ordentligt stel i vänster bog.
Så istället för tävling denna helgen och nästkommande helg simtränar, promenerar och masserar vi och på söndag är det dags för nästa behandling.
Nim var med och Jessica var snäll och gick igenom henne snabbt då hon börjat med sina hoppsasteg igen, Hon hade inten smärta i ryggen men vill inte räta ut sit högra bakben, hon har ingen direkt smärta men något är ju knas när man inte kan räta ut ett knä.
Så hon simmar promenerar och masseras hon också.
Det är med andra ord som vanligt hos mig med skadade hundar, Jag vet inte vad jag gör för fel kanske jag helt enkelt tränar för lite med mina hundar. Nu har ju Qlura varit frisk som en nötkärna fram tills nu när musklerna krånglar  så jag ska nog inte klaga men hon är ju inte den första hunden som jag lyckats ha sönder och just nu känner jag mig ganska uppgiven när det kommer till hundträning för lagom till suget efter tävlingssäsongen började var det någon som påminde mig om att inget ska vara enkelt.

Men både brudarna lever och är glada och det är faktiskt huvudsaken  Heart