Snart 1 år sen sist

Uppifrån från vänster Ior, Kåda, Loco och Rutan  Heart

Mer än 1 år har gått sedan Qluras karameller såg dagens ljus och uppdateringarna här har inte alls blivit som jag önskat då tiden och orken inte funnits, men en blåsig och regnig dag som denna gav mig lite inspiration.
Valparna eller nu  mera ungdomarna växer och utvecklas fint och av uppdateringar från ägarna kan jag inte vara annat än nöjd med dom.
Locco och Ior har jag inte träffat sedan dom flyttade och den planerad träffen är framflyttad av förklarliga själ, Kåda som bor i samma stad som oss försöker jag träffa med jämna mellanrum men då Rutan har haft sitt första löp är det ett tag sen nu vi kunde ha syskondejt.
Rutan däremot henne kan jag berätta mer om, hon är vårat lilla mys och lyckopiller som tar livet med en klackspark,
Hon är otroligt seriös och helt vild och galen på samma gång,
I träning finns det inget stopp hon älskar det och lär sig sjukt snabbt och har ett fint driv men hon behöver träna mer kontinuerligt för att det ska bli helt bra men motivationen har varit en bristvara länge nu tyvärr men jag hoppas att den kommer tillbaka och sen håller i sig längre än två tre pass.
Hon är inte speciellt stor 39 cm hög och väger 9 kilo och bredvid sin mamma ser hon jätte liten ut, men Qlura blev grövre först efter 3 års ålder så kanske är det samma med Rutan.
Jag följer valparna med stor spänning och och har väldigt svårt att dom redan är 1 år tiden går alldeles för fort!

16 veckor

Lill Rutan har nu passerat 16 veckor och som vanligt kan jag inte förstå vart tiden tar vägen.
Tyvärr blir det minimalt med träning just nu vilket är sjukt frustrerande då jag verkligen vill träna och saknar det men har noll ork kvar när arbetsdagen är slut.
Den underbara Nim äter liksom upp den minimala energin som finns kvar och just nu är hon mest hysterisk och stressad, hon aktiveras så mycket som hennes kropp klarar ( för aktivering får dom givetvis men inte i form av planerad träning ) men att bo i flock passar inte henne alls.
Men jag tycker om den hunden så extremt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Jag har i alla fall anmält Qlura till vår hemmatävling i slutet av augusti då hon kändes himla fin när vi fick till ett pass med agility förra veckan, jag tänkte att det kanske skulle få mig att lyckas prioritera träningen men det har gått så där ska jag erkänna.

Rutan är sjukt snabblärd så hon kan åtminstone sitt, ligg, loss och ibland stanna kvar Razz
Inte ens valpträning som jag verkligen tycker är svin kul lyckas jag få till ordentligt.
Hade jag haft lite mer pengar över hade jag anmält mig till någon online kurs för då kanske jag hade kommit igång igen.
Som tur är kan jag variera vilka hundar jag har med mig till jobbet eftersom husse tar hand om dom/den som är hemma, och det har i alla fall gjort att Rutan fått vara mycket på egna upptåg och lärt sig att möta världen på egen hand.
Vid 16 veckors ålder vägde hon 5,2 kg och var 32 cm hög, lika hög som Qlura i samma ålder men betydligt lättare i kroppen och med väldigt mycket mindre päls.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas och växer men jag önskar att jag kunde tagit tillvara på tiden bättre.

Tyst och stilla

Idag flyttade sista valpen Qnasen som nu mera heter Ior kom tillbaka från sitt första hem och bodde hos oss en vecka innan han idag flyttade.
Så nu har vi valp här hemma!
Innan har Rutan som är hennes tilltalsnamn mest flutit med sina bröder och all miljöträning som är gjort är ju gjord med dom alla men nu blir det allt focus på bara henne och hennes grundträning vilket ska bli jätte roligt och spännande.
Även om hon bara varit en av dom fyra valparna har hon sedan 2 veckan varit helt självklar här på något sätt, hela hennes uppsyn har sagt att ja ja men jag bor ju här jag ska aldrig flytta.
Hon är en cool tjej som tar världen med nyfikenhet och glädje, hon har som sina bröder varit med på jobbet något hon fixade galant och sover mest igenom dagarna där.

Rapporterna från dom andra valparna är positiva och dom sköter sig i sina nya hem och är så trygga och glada som jag hoppats på och jag hoppas att det kommer hålla i sig, men min oro över dom små liven kommer nog alltid finnas kvar även om jag litar fullt ut på deras nya fantastiska ägare <3