Tränat på att andas

Igår var vi på inofficiell agilitytävling i Sånehallen, det var första gången jag var i den hallen och jag blev inte besviken, den var verkligen jätte fin på alla sätt.
Det var en agility och en hoppklass och målet med dagen var att behålla lugnet ( det extremt lilla jag har) innan och i starten.
I första loppet kändes det riktigt bra och vi var i samma bubbla hela vägen, att det blev en disk är helt okej med otydlig matte och plus i kanten att vi kunde göra om utan att det blev kaos.
Innan hopp loppet var det inte riktigt lika lätt jag var sjukt trött och Qlura överlycklig och super taggad, men känslan var ändå väldigt bra och vi sprang tillsammans hela loppet  In Love
Jag ser fram emot att utomhussäsongen börjar så vi kan fortsätta utmana min förmåga att andas  Fingers Crossed

Extra glad är jag över våra fina träningskamrater Kristin och Hybris som gjorde två strålande lopp och blev belönade med en välförtjänt vinst!

Röntgen


I måndags var det dags för röntgen av Nim, det började väldigt dåligt med att jag försov mig jag försover mig typ aldrig men just denna dag vaknade jag 15 minuter innan jag skulle vara på plats, men kliniken var snälla och lät mig komma ändå vilket var en lättnad ville verkligen få det gjort.
Höfter och armbågar såg jätte fina ut, i ländryggen kunde man dock se något som inte hörde hemma där precis där hon reagerade när vi var hos fysioterapeuten Frown
Det är så ledsamt men ändå så väntat, redan när jag såg Nim som liten la jag märke till hennes rörelsemönster hon har alltid lutat det högra bakbenet inåt och tagit spjärn med vänster ( svårt att förklara)  och så har hon alltid haft svårare att svänga till höger och gärna hoppat runt i stället.
Men med träning och rehab blev hon så otroligt mycket bättre hon är stark i kroppen och välmusklad så jag hade ändå en liten förhoppning om att det bara satt i musklerna.
Nu äter hon metacam i 10 dagar och går koppelpromenader på Onsdag ska vi till fysioterapeuten och göra en plan för framtida träning.
Just nu känner jag mig mest vilsen och jag vet inte alls hur framtiden kommer att se ut, ett liv i koppel utan träning är inget alternativ.
Bara efter dessa snart två veckorna i koppel är hon helt avstängd när vi är ute och går hon vill inget annat än att springa av sig all frustration och hon rör sig betydligt sämre när hon inte får röra sig mer fritt.
Jag hoppas på ett bra besök hos fysioterapeuten nästa vecka,  Nim och jag som äntligen hittat varandra liksom  Heart

Vila och träning.

Nims besök hos Jessica gick nästan som förväntat men lite sämre än vad jag hoppades .
Hon är jämnt och bra musklad i kroppen men hon reagerade inte bara från den muskeln som hon tidigare haft problem med utan hon hade också en kraftig reaktion från ländryggen.
Hon fick behandling och jag har bokat tid för röntgen för att se så där inte är några problem med skelettet.
Tills det är dags för nästa besök ägnar vi oss åt koppelpromenader, massage och en liten rehab övning.
Det positiva är som sagt att hon är jämnt och fint musklad samt att hon inte har några problem att hoppa upp på saker utan tar sig lätt upp och fram precis överallt, jag hoppas att allt ser bra ut på röntgen och att vi får ordning på muskeln en gång för alla
Samma dag som vi var hos Jessica kom Nims alldeles egna leksak Mopic Smile när jag såg den kunde jag inte låta bli att beställa den till henne, än har hon inte fått leka med den på riktigt men hon smög sig in i träningsrummet och sakade lite på den och hade helst lekt med den hela dagarna  In Love

För att peppa upp mig lite åkte jag och Qlura till Ekets Hundarena och tränade i Söndags,det var första gången jag var där och tränade och jag gillade verkligen stället, väldigt fin hinderpark där balans och A hinder hade hjul så det var lät att flytta på.
Qlura var lycklig och galen, banan vi byggde upp blev perfekt och innehöll en hel del vi behöver träna på men vi fick till och med till en och annan fin balans, riktigt rolig träning blev det Smile