Träna bör man

Julius K9 selen är en sån sele som jag aldrig varit imponerad över fören jag testade den själv och insåg hur smidig och stabil den är.
Nu är Qlura inne på sin andra, hennes första hade hon sönder spännet på i övrigt har den hållit väldigt bra, hon är lite vild och galen på agilitytävling och har haft sönder ett antal selar men den förra hängde med flera säsonger Smile

Nims tass har läkt himla bra, hon är fortfarande lite öm när vi går på grus men på gräs rör hon sig obehindrat.
Dessvärre fick jag ryggskott när jag skulle lyfta upp min första hund på trimbordet i Fredags på jobbet så någon träning har det inte blivit denna helgen heller så himla typiskt när jag äntligen började känna mig fri från världens mest utdragna förkylning och vi har fått upp den gamla vippen här hemma igen.
Idag ska jag dock försöka träna lite balans med Qlura innan min kurs börjar, det känns inte som vi fått den optimala träningen inför säsongens första tävling i helgen men det är ju en fördel om jag kan springa överhuvudtaget på Söndag så jag ska försöka hålla mig från att anstränga mig för mycket, som tur är funkar det att vara ute och gå i alla fall.
Det känns som det var en evighet sen vi tävlade sist och jag ser verkligen fram emot det så jag hoppas ryggen är bättre då.

Alltid är det något.

Min förkylningen håller fortfarande i sig och den lilla träningskombinationen här hemma har jag fortfarande inte orkat ge mig på, ganska trött på detta långdragna snorande nu.
Igår av jag mig på en lite längre morgonpromenad så att hundarna skulle få simma lite, lyckliga hundar som simmade och simmade i det varma vädret men så när vi skulle gå hem såg jag att Nim inte stödde på ena baktassen och att där var blod överallt.
Hon hade skurit av en större del av trampdynan Frown
Jag tog av mig en stumpa och lindade runt tassen och sen upp med Nim över axlarna även om hon mer än gärna hade gått blödde det så mycket att jag hellre bar henne, husse kom som tur var och mötte upp oss och hjälpte till att bära.
Igår var hon helt obekymrad om såret men idag går hon inte gärna på tassen, men såret ser väldigt fint ut trotts att det är ganska stort och hon är otroligt duktig när vi lägger om bandage och jag är åter igen så tacksam att jag har hundskor här hemma så hon kan gå ut och rasta sig utan att bandaget blir blött.
Nu hoppas jag att hon läker snabbt och enkelt jag har aldrig haft en hund som ogillar att vara i stillhet som hon gör och hade hon fått hade hon sprungit maraton på tre ben just nu.

Ikväll har jag tävlingskurs och ska försöka träna lite med Qlura också det är inte långt kvar till Halmstad tävlingen och det hade varit trevligt om vi hann träna lite innan dess Smile

I brist på energi

Det här med att hinna blogga är inte lätt, senaste veckorna har all överbliven energi och tid gått till träning med hundarna och det har varit alldeles för lite av den varan pga en långdragen förkylning och mycket jobb.
Jag önskar så att jag snart kan ha råd att köpa ett riktigt slalom och en balans hem till vår lilla bana, det hade underlättat att bara gå utanför dörren och träna små micropass när det finns energi till det.
Två agilitykurser har jag dragit igång en grund och en tävlingskurs vilket ger en hel del extra energi och motivation till att träna själv med, det är verkligen inspirerande att se hur andra utvecklas.

Nim fortsätter med rehab träning och även med RC träningen som verkligen går framåt hon är verkligen jätte rolig att träna med och jag ser så fram emot att komma igång och träna mer med henne.
Vi har hittat en kanon ställe på promenadavstånd där vi kan simträna vilket båda hundarna uppskattar mycket så nu vill vi ha lite mer värme.
Qlura känns jätte fin just nu och är anmäld till årets första tävling som blir i Halmstad för oss,  när det inte finns så mycket pengar att tävla för får man helt enkelt välja ut sina favoriter, jag hade verkligen velat kvala till SM 2019 men inser att det kan bli svårt när det inte blir så mycket tävlingar som jag önskat men vi ska göra vårat bästa och framför allt ha en rolig tävlingssäsong  In Love

Förra helgen fick vi tyvärr säga hej då till Glenn våran fantastiska skäggagam som inte ens blev 3 år Frown så fruktansvärt sorgligt och oväntat och det är svårt att vänja sig vid att han inte längre sitter i terrariet och vinkar när man kommer hem.