Det är nära nu

Det har hänt mycket med Qluras mage senaste dagarna vi är nu på dygn 59. Nu kan man både se och känna rörelse och hon har även fått lite mjölk.
Hon är fortfarande lika pigg ute och kampar mer än gärna i leksaker och dödar tennisbollar i en rasande fart.
Inne vilar hon mest och letar mat trotts att hon får betydligt mycket mer mat nu är hon fotfarande hungrig konstant.
Nu är det bara vänta och se när dom små liven tänker titta ut, jag är både nervös, spänd och nyfiken på vad som döljer sig där inne och om det kommer bli valpar till dom som väntar, jag har ett litet gäng som jag hoppas kunna göra glada men det viktigaste är att allt går bra och att dom föds utan några komplikationer.

3 veckor

Tre veckor har nu passerat sedan sista parningstillfället, dygn 23 idag för att vara exakt.
Qlura som är en hungrig hund i vanliga fall är nu manisk med att tigga och leta efter mat, hennes ljuver är mer rosa och hårda och hon har breddat sig om midjan, Hon är ju i vanliga fall en väldigt lycklig hund men nu är det nästan  som det lyser om hela henne precis hela tiden.
Min magkänsla säger att det bakas små karameller där inne men det är så klart önsketänkande också önska och hoppas får man faktiskt göra hur mycket man vill och orkar.
Nästa vecka får vi besök av eventuella valpköpare något jag ser fram emot, det kommer kännas konstigt att sitta på andra sidan som uppfödare men samtidigt väldigt spännande och inspirerande, jag hoppas jag kommer vara en lika bra uppfödare som jag tror Qlura kommer vara mamma till sina små.
Meeen som sagt det ska vara valpar där inne också, förhoppningsvis är det inte långt kvar tills jag är helt säker.
Just nu njuter vi mest av den tidiga våren som varit i Skåne senaste tiden och lyckan av att kunna träna hemma på lilla hemmabanan, i träningen är Qlura precis som vanligt och går som en kanonkula Smile
Planen är att jag ska sätta igång Nim ”på riktigt” nu i vår något som hon verkligen uppskattar så jag hoppas att våren är här för att stanna Grin

Slalom film

Det är inte mycket agilityträning här hemma just nu, för det första har det varit och är fortfarande så fruktansvärt varmt,jag är galet trött när jag kommer hem från jobbet och Nim lyckades springa in i en parkerad bil för 3 veckor sen och fick efter det vila och Qlura gjorde illa trampdynan när vi var och badade så det är dumt att säga att allt flyter på  Struggle
Men jag har varit ledig sedan i Onsdags då tanken var att vi skulle vara på Hula hoppet och tävla. I stället har jag vilat och igår fanns det ork till lite hemma träning då båda brudarna känns fina igen.
Nim gör framsteg slalomen är rak om man bortser från att pinnarna är böjda utåt, hon har svårt för ingångar där hon behöver bromsa mycket men det känns som tekningen blir bättre och bättre.
Qlura fick också träna slalom då dessa pinnarna viker sig känns det inte som att motsåndet blir lika hårt så här i början av igångsättningen. Hon känns himla fin och jag älskar verkligen att träna med henne.

 

Det bästa jag vet är att träna hund men på senaste tiden har det inte funnits ork eller motivation, det dör liksom ut varje gång nån skadar sig även om det bara är små saker som läker snabbt.
Just nu är jag glad för varje dag jag har med mina fyrbenta men när dom inte finns mer kommer jag vara utan hund länge.
Jag kommer aldrig låta mina hundar bara gå i koppel så att dom inte kan skada sig.
Dom ska först och främst vara lyckliga hundar som får springa lösa i skogen, bada, leva livet och vara lyckliga.
Så just nu får det vara så här lätt träning när motivationen finns och om Qlura får ok stämpel i Augusti kanske suget efter tävling och mer träning kommer tillbaka.