Snart 1 år sen sist

Uppifrån från vänster Ior, Kåda, Loco och Rutan  Heart

Mer än 1 år har gått sedan Qluras karameller såg dagens ljus och uppdateringarna här har inte alls blivit som jag önskat då tiden och orken inte funnits, men en blåsig och regnig dag som denna gav mig lite inspiration.
Valparna eller nu  mera ungdomarna växer och utvecklas fint och av uppdateringar från ägarna kan jag inte vara annat än nöjd med dom.
Locco och Ior har jag inte träffat sedan dom flyttade och den planerad träffen är framflyttad av förklarliga själ, Kåda som bor i samma stad som oss försöker jag träffa med jämna mellanrum men då Rutan har haft sitt första löp är det ett tag sen nu vi kunde ha syskondejt.
Rutan däremot henne kan jag berätta mer om, hon är vårat lilla mys och lyckopiller som tar livet med en klackspark,
Hon är otroligt seriös och helt vild och galen på samma gång,
I träning finns det inget stopp hon älskar det och lär sig sjukt snabbt och har ett fint driv men hon behöver träna mer kontinuerligt för att det ska bli helt bra men motivationen har varit en bristvara länge nu tyvärr men jag hoppas att den kommer tillbaka och sen håller i sig längre än två tre pass.
Hon är inte speciellt stor 39 cm hög och väger 9 kilo och bredvid sin mamma ser hon jätte liten ut, men Qlura blev grövre först efter 3 års ålder så kanske är det samma med Rutan.
Jag följer valparna med stor spänning och och har väldigt svårt att dom redan är 1 år tiden går alldeles för fort!

Tyst och stilla

Idag flyttade sista valpen Qnasen som nu mera heter Ior kom tillbaka från sitt första hem och bodde hos oss en vecka innan han idag flyttade.
Så nu har vi valp här hemma!
Innan har Rutan som är hennes tilltalsnamn mest flutit med sina bröder och all miljöträning som är gjort är ju gjord med dom alla men nu blir det allt focus på bara henne och hennes grundträning vilket ska bli jätte roligt och spännande.
Även om hon bara varit en av dom fyra valparna har hon sedan 2 veckan varit helt självklar här på något sätt, hela hennes uppsyn har sagt att ja ja men jag bor ju här jag ska aldrig flytta.
Hon är en cool tjej som tar världen med nyfikenhet och glädje, hon har som sina bröder varit med på jobbet något hon fixade galant och sover mest igenom dagarna där.

Rapporterna från dom andra valparna är positiva och dom sköter sig i sina nya hem och är så trygga och glada som jag hoppats på och jag hoppas att det kommer hålla i sig, men min oro över dom små liven kommer nog alltid finnas kvar även om jag litar fullt ut på deras nya fantastiska ägare <3

Ok stämpel för gänget

 

Igår var vi på Vesslarp veterinärklinik och besiktade valparna och det gick över förväntan (eller jag vet inte varför jag förväntat mig att det inte skulle gå bra ) Alla fyra tyckte det var hur ballt som helst trotts att dom blev vaccinerade och chippade ville dom helst upp på bordet igen och det glädjer mig att dom har en sån positiv inställning till livet, och alla fick OK stämpel i rumpan.

Qryptonit har även han hittat ett fantastiskt hem och jag kommer ha möjlighet att få träffa honom ofta då han inte flyttar så långt, dock blir han kvar en vecka extra så den som lämnar boet först blir Johka ( Qnasen ) som åker i början av nästa vecka, vilket ger mig blandade känslor jag kommer sakna den lilla glädjespridaren något fruktansvärt men vet att han kommer få ett kanon liv med massor av kärlek och roliga utflykter.
Kanske är det tur att dom lämnar boet lite långsamt så jag hinner vänja mig, det kommer kännas så konstigt när dom flyttar och Qit blir ju kvar annars hade jag nog aldrig överlevt.
Om jag fått mersmak för att föda upp valpar? Inte direkt det har varit underbart men alt för svårt att känna att man räcker till, men det för bli ett annat inlägg för nu drar dom små i byxbenen och tycker jag ska lämna datorn.