Det vill sig verkligen inte i agilityloppen på tävling, det finns så klart fina delar men känslan på att vi gör det tillsammans finns inte där.
Det är inte så att hon inte kan det är jag som inte kan hålla ihop. Jag tar det just nu på för stort allvar och vill alldeles för mycket och tror liksom att folk förväntar sig att vi skulle varit i tvåan för länge sen.
För visst är hon en helt fantastisk hund jätte duktig och går helt fantastiskt fint på träning och även i hoppklasserna på tävling men flytet finns inte där i agilityklassen.
Jag blir feg springer inte och litar inte på henne och då blir det inte bättre, vet inte varför det är så svårt att inte bara springa som på träning nåt annat funkar ju tydligen inte ;)

Jag borde tänka positivt och bara njuta av att få tävla för jag gillar ju det egentligen men nu har jag mest dåligt samvete över Stimm som tycker det är jobbigt att vara iväg,han blir ängslig och Qlura är då hans första vakt ( i hennes värd)
Den kombinationen är inte enkel kan jag lova, den lilla fläckiga kräver en skärpt matte som har allt fokus på henne  , det är verkligen inte svårt att springa med henne, det svåra är att själv hålla sig lugn och fokuserad.
Förstår inte heller varför jag har så bråttom vi har ju förhoppningsvis massa år tillsammans på tävlingsbanorna och nån gång måste det väl släppa!