Reunion

by In Bilder, Hundar, Qlura, Valpar Leave a comment

Loco, Ior, Rutan och Kåda 16 månader  :heart:

För nån vecka sedan hade vi en reunion men Mini Karamellerna som nu hunnit bli 16 månader.
Det var första gången sedan dom flyttade som vi såg dom alla tillsammans igen och det var som att dom bara blivit större i övrigt for dom runt här precis som när dom var små. Rutan var överlycklig över att ha brorsorna här över helgen speciellt Ior som hon lekte med typ hela tiden.
Totalt var det 9 hundar 7 Mudi och två hermeliner och dom unga grabbarna skötte sig otroligt bra och det värmde i hjärtat att se att dom vuxit upp till såna trevliga och lyckliga individer.
Kullen är väldigt jämn i storlek och utseende och har många likheter som att slå med käftarna när dom vill något, besatta av navlar och har stor kamplust och mycket driv och arbetslust men vill gärna vara nära och mysa.
Jag är så himla nöjd med dom små och hoppas att hälsotesterna kommer se bra ut och att dom fortsätter utvecklas så fint.
Många frågar om jag planerar fler valpar och svaret är att jag inte vet, det är så himla mycket som ska stämma och funka när man ska ha en valpkull, om jag haft massa pengar ork och tid hade jag kanske övervägt en till kull på Qlura men hon är 7 år nu, visserligen i fin kondition men ingen av valparna är hälsotestade ännu vilket jag hade velat om det vore aktuellt,
Och Qlura har gett oss 4 fantastiska små karameller redan och förhoppningsvis kommer någon av hanarna användas i avel om ett par år, och om Rutan fortsätter utvecklas fint kanske det kommer en kull efter henne men som sagt är det så mycket som ska klaffa och hur livet utvecklas vet man ju aldrig.

Qryptonit – KådaQnasen – Ior

Qameleont – Loco
Wamos, Rutan och Qlura


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

16 veckor

by In Agility, Bilder, Livet, Mush Barf, Nim, Qlura Leave a comment

Lill Rutan har nu passerat 16 veckor och som vanligt kan jag inte förstå vart tiden tar vägen.
Tyvärr blir det minimalt med träning just nu vilket är sjukt frustrerande då jag verkligen vill träna och saknar det men har noll ork kvar när arbetsdagen är slut.
Den underbara Nim äter liksom upp den minimala energin som finns kvar och just nu är hon mest hysterisk och stressad, hon aktiveras så mycket som hennes kropp klarar ( för aktivering får dom givetvis men inte i form av planerad träning ) men att bo i flock passar inte henne alls.
Men jag tycker om den hunden så extremt mycket och kan inte tänka mig ett liv utan henne.

Jag har i alla fall anmält Qlura till vår hemmatävling i slutet av augusti då hon kändes himla fin när vi fick till ett pass med agility förra veckan, jag tänkte att det kanske skulle få mig att lyckas prioritera träningen men det har gått så där ska jag erkänna.

Rutan är sjukt snabblärd så hon kan åtminstone sitt, ligg, loss och ibland stanna kvar :P
Inte ens valpträning som jag verkligen tycker är svin kul lyckas jag få till ordentligt.
Hade jag haft lite mer pengar över hade jag anmält mig till någon online kurs för då kanske jag hade kommit igång igen.
Som tur är kan jag variera vilka hundar jag har med mig till jobbet eftersom husse tar hand om dom/den som är hemma, och det har i alla fall gjort att Rutan fått vara mycket på egna upptåg och lärt sig att möta världen på egen hand.
Vid 16 veckors ålder vägde hon 5,2 kg och var 32 cm hög, lika hög som Qlura i samma ålder men betydligt lättare i kroppen och med väldigt mycket mindre päls.
Det är så roligt att se hur hon utvecklas och växer men jag önskar att jag kunde tagit tillvara på tiden bättre.

Ok stämpel för gänget

by In Bilder, Csigora, Hundar, Livet, Mush Barf, Valpar Leave a comment

 

Igår var vi på Vesslarp veterinärklinik och besiktade valparna och det gick över förväntan (eller jag vet inte varför jag förväntat mig att det inte skulle gå bra ) Alla fyra tyckte det var hur ballt som helst trotts att dom blev vaccinerade och chippade ville dom helst upp på bordet igen och det glädjer mig att dom har en sån positiv inställning till livet, och alla fick OK stämpel i rumpan.

Qryptonit har även han hittat ett fantastiskt hem och jag kommer ha möjlighet att få träffa honom ofta då han inte flyttar så långt, dock blir han kvar en vecka extra så den som lämnar boet först blir Johka ( Qnasen ) som åker i början av nästa vecka, vilket ger mig blandade känslor jag kommer sakna den lilla glädjespridaren något fruktansvärt men vet att han kommer få ett kanon liv med massor av kärlek och roliga utflykter.
Kanske är det tur att dom lämnar boet lite långsamt så jag hinner vänja mig, det kommer kännas så konstigt när dom flyttar och Qit blir ju kvar annars hade jag nog aldrig överlevt.
Om jag fått mersmak för att föda upp valpar? Inte direkt det har varit underbart men alt för svårt att känna att man räcker till, men det för bli ett annat inlägg för nu drar dom små i byxbenen och tycker jag ska lämna datorn.