Så svårt det ska vara!

  photo 4_zps2b5a053a.jpg

Oj är i mina öron ett alldeles perfekt namn fräckt kort och lätt att upprepa.
MEN har ni tänkt på hur många gånger ni säger Oj på en dag bara så där om ni inte gjort det gör det för då förstår ni att det är rätt utmanande att döpa en valp till Oj hur bra det än är så nej jag måste tänka om.
Lite kul för när jag skev om det på fb i kväll fick jag länken till Anna som bloggat om just detta fast för flera år sedan och hennes tankar är precis om mina man använder Oj allt för ofta i vardagen.

Ja och vad ska hon kallas då?
Fitos heter hon i stamtavlan med det är svårt att säga och lätt att uttala fel och jag har personligen väldigt  svårt för F i början av ett namn.
Det finns dock ett namn som har varit med mig sen jag skulle köpa min första hund och hon skulle heta Rutan det bara var så.
Nu blev Rutan en hane och han fick heta Falcor ( efter hunden i Den oändliga Historien) sen har det bara varit hanar här fram tills dagen då Hajja kom och hon var ju en H valp aldrig en Rutan.
Men så finns det så många Rut nu och även om hon inte skulle kallas Rut så är RutAN väldigt likt och egentligen så är det lite lamt om man jämför med Hajja och Tok Stimm men det är lätt att säga mjukt och väldigt charmigt.
Men då kom Åsa med den eminenta idén Rut-Ann vilket är klockrent! Men ja ni förstår sägert att det är på tok för jobbigt att skriva så nja jo kanske får jag krypa till korset och erkänna att jag kommer kalla henne för Rutan… och kanske rutan för Oj hehe ;)
Men jag har inte bestämt mig till 100 % ännu My är också en riktig favorit att det ska vara så svår.

Man måste vara positiv.

 photo 6_zpsc840ad60.jpg

Just nu är det mesta upp och ner i detta livet och inte mycket går som det ska. Men idag känner jag att jag inte orkar deppa över det inget jag kan göra något åt och det blir inte bättre av att jag är bitter och funderar för mycket.
Ett tag funderade jag till och med på om det inte vore bäst att lämna återbud på valpen och inte köpa någon mer hund inom dom närmsta 100 åren.

Jag tycker nog ändå mina hundar har bra liv mycket skogspromenader massa lek bra mat dom får gå till massör behöver inte vara hemma själva speciellt mycket dom får träna men inte på nåt sätt för mycket och deras matte tycker om dom men ändå går det troll i skadade och sjuka hundar och jag är så fruktansvärt trött på det och jag kan inte riktigt förstå hur vissa människor kan ha en sån extrem otur.
Men sen insåg jag att det går liksom inte att låta bli för hundträning är det absolut roligaste jag vet  och att leva ett aktivt liv med dom, Så på något mycket märkligt sätt är det ändå värt det och jag kan faktiskt inte komma på något annat jag skulle vilja göra i stället och på allvar nån gång måste det väl ändå vända.

Jag har också funderat mycket på Hajja för hon är rätt så jobbig när hon inte får träna (som så många andra ) så jag ska testa att försiktigt träna lite mer med henne för att se om hon kan hålla för lite lydnadsträning inte bara för min skull utan för hennes också så klart det finns liksom inget som hon gillar så mycket som lydnadsträning och jag tror hon skulle bli en så mycket lyckligare hund om det skulle funka.
Dagarna efter hon fått träna blir det bara koppelpromenader och så kommer hon bara få springa lös dagarna där i mellan för att se om det kan göra någon skillnad för jag tror faktiskt att det är mer påfrestande att springa i 220 knyck i skogen. Sen får jag välja att träna mindre av vissa moment som fjärren och friaföljet tillexempel dom får tränas sparsamt hur kul det än är.
Jag ska även testa på rallylydnad egentligen är det inget som tilltalar mig men jag ska ta mig tillklubben på Lördag och försöka bli lite inspirerad till rallylydnadsträning tror det kan vara bra för henne då det känns lite mer varierande för kroppen. Kan vi hitta nåt som vi båda gillar och som hon klarar kommer det vara värt mycket.
Stimm är lycklig över att fortsatt gå långa promenader och jag hoppas innerligt att han är bra på återbesöket hos Sophie så vi kan komma igång och träna lite han ser himla fin ut i kroppen och är för pigg för sitt eget bästa efter förra behandlingen i alla fall.

 photo rutan_zps1fcad491.jpg