Det har hänt något som gör att hela jag bara vill fly försvinna från mitt eget liv länge kanske för alltid, men det går inte för man kan inte fly från verkligenheter hur jävla ont det än gör och vad än folk tycker kan man inte fly från sitt eget liv!
I Torsdags den 16 Januari åkte jag till vår veterinär Carin med Hajja jag hade nämligen hittat ett alldeles perfekt hem till henne där hon skulle få leva aktivt pensionärs liv med 100 % uppmärksamet långa promenader och massa mys. Bara att ta det beslutet har varit ett rent helvete men Hajja var värd det hon var verkligen det! Men innan dess ville jag kolla upp henne då hon succesivt under en tid blivit sämre hon har börjat skjuta upp ryggen när hon gick skjutit ut ena frambenet hon var mager fast hon åt och hennes humör var inte att leka med hon ömmade i ryggen och nacken men samtidigt var hon i mellanåt så himla glad som liksom bara hon kunde vara. Och därför tänkte jag att det är bättre hon får flytta till någon där livet blir lugnare för kroppen.
Men det veterinärbesöket slutade helt annorlunda det slutade med att Hajja fick somna in bli en ängel en ängel som aldrig mer behöver ha ont som aldrig mer behöver vara rädd för att ha ont! I själva verket så var hon halt på alla fyra benen där av har jag liksom inte sett… eller så har jag helt enkelt inte velat se hur mycket sämre hon var. Bäckenet var oförändrat och såg ut som i somras. Men veterinären hittade även en skada i nacken i själva verket kunde hon inte ens böja nackkotan mellan kota 5 och 6 vilket givetvis var en förklaring till att hon var så mycket mer smärtpåverkad. Carin är säker på att detta fanns redan i somras men då man hittade skadan på bäckenet letade vi inte vidare. Det gör mig lite arg för det hade gjort hela situationen annorlunda det hade gjort att jag tagit detta beslutet innan hon fick så ont att hon blev stressad och lite otrevlig. Jag fick inget val den kvällen eller jo det fick jag. Jag kunde ta hem henne på morfinplåster mest för att jag skulle förstå hur ont hon hade men det fanns ändå inget som skulle kunna göra henne bra det var för mycket skador hon var bara två år och hade blivit så mycket sämre på bara några månader .. Det är så jävla orättvis varför just hon jag kan inte fatta vad jag har gjort för fel hur mycket otur kan man ha egentligen?
Jag tar på mig all skuld själv och mår riktigt dåligt över detta jag har därför inte velat gått ut med det på något sätt men detta blogginlägget ville jag skriva det finns så många jag vill berätta detta för men det finns tyvärr människor som inte kommer göra att jag mår bättre när dom får reda på detta. Jag har inte valt detta jag har verkligen inte det jag hade kunnat göra vad som helst för att få henne tillbaka för att vrida tillbaka tiden göra hela olyckan ogjord.
Hajja var och är fortfarande min dröm Pumi det finns ingen som hon som liksom har allt precis allt jag ville ha hon var min tvillingsjäl vi var så lika på så många sätt och nej jag kan verkligen inte fatta att hon inte finns längre. Samtidigt som en sten har fallit från mitt hjärta ingen mer oro inga mer funderingar över om hon har ont eller om hon inte har ont nu vet jag att hon mår bra men jag kan ändå inte förstå varför :heart:
Med Hajja försvann så mycket framtid alla våra planer alla våra mål allt vi skulle göra tillsammans fick ett helt annat slut än jag någonsin kunnat föreställa mig just nu finns det mycket som vågar få mig att tro på framtiden.
Oerhört tacksam att jag har den fantastiska uppfödaren som stöttat mig och mina helt underbara vänner ni vet vilka ni är :heart:
♥
En stor varm kram till dig❤️
Ibland är det inte lätt, man älskar sina små <3 så mycket och vill dem väl och ta hand om dem på bästa sätt – men ibland är det svårt att veta hur de mår. Stor styrkekram till er <3
Tänk om de kunde berätta för oss bättre hur de mådde, så grymt och sorgligt det som hänt er. Fick en klump i halsen när jag läste inlägget och jag hoppas att du inte är för hård mot dig själv.
Kram <3
Sara vet verkligen hur du känner dig! Förstår din sorg! Vet hur fantastisk du är med dina hundar.
Kram och tänker på dig.
Åhh Sara <3 <3 <3
Skickar dig en stor, stor styrkekram.
Sara en stor varm kram till dig.
Så tråkigt det gjorde ont i hjärtat på mig att läsa att du var tvungen att ta bort en av dina bästa vänner.
R.I.P Hajja. <3
Beklagar, verkligen sorgligt. :cry:
Det gör ont i hjärtat när jag läser Sara och jag lider verkligen med dig. Kram <3
Alltid rätt skriva och tala om sanningen, starkt av dig !
Låt inte människors oförmåga dämpa din glädje över ditt liv
med dina fantastiska hundar.
Jag känner bara dig genom fb o din blogg, men dina bilder är så talande
Och vet hur du mår just nu, då jag nyss tagit Adjö av min 13åriga arbetskamrat och vän
Bordercollien Git
Ha de så bra önskar
Kerstin
Åh nej! Beklagar verkligen sorgen Sara. Kan inte ens en gång föreställa mig den sorgen som du nu går igenom. Finns inga ord som gör att du mår bättre nu. Men jag, även om jag bara känner blogg-Sara, tänker på dig.
Verkligen jättetråkigt! Tänker på dig! :heart:
Så otroligt sorgligt Sara och så starkt av dig att dels ta beslutet, dels att skriva så öppet!
Alla kramar i världen till dig
Malin, Exa, Vimsa
Sara, mina tårar rinner. Vet vad du går igenom.
Det är starkt att beslut som smärtar så mycket.
Kram
Så himla tråkigt att höra! Finaste ängeln! Stor bamsekram från oss alla! <3
<3 :heart:
Så sorgligt för dig och din flock. Styrkekramar i massor. Hajja får det bra nu och fick ett kärleksfullt och härligt hundliv. Det bästa! .//Gill, Marta ,Bambam och Diza
Skickar massor av styrkekramar till dej <3
Styrkekramar till dig <3
❤️
Är så ledsen för din skull Sara.
Så orättvist och grymt livet kan vara. Tårarna rinner och jag vill bara borra in ansiktet i min älskade krulliga.
Så hemskt tråkigt. Beklagar sorgen. Du har ingen anledning att anklaga dig, det går aldrig att gardera sig mot olyckor.
Alla vår kärlek till dig. Linda magnus & jack
Åh, det gör så ont att läsa detta. Jag hittade hit för ”bara” nåt år sedan, så jag vet inte vad för olycka som skett. Men att det var en fruktansvärt tragiskt sådan är ju lätt att förstå.
Jag har bara varit med om att ta bort en hund, det var min älskade barndomshund. Han var då 14 år och hade varit med mer än halva mitt liv. Men det var dags. Hans tid var inne. Men jag saknar honom fortfarande nåt enormt. Han var en vacker själ.
Men att behöva ta bort en ung hund, det är bara så tragiskt. Många många styrkekramar från en annan pumiägare. Jag kan inte ens förställa mig vad du går igenom. Många kramar från oss.
//Sanna och Zonda
Många kramar till dig! Beklagar sorgen! Förstår att det är tungt… en väldigt jobbig känsla att bära runt på.
Jag känner stort med dig. Jag känner inte dig närmare, men följer din blogg. Jag har själv varit med om 2 hundars bortgång., den sista för 4 år sedan och det känns fortfarande, trots att vi har en ny, men de är ju alla olika personaliteter. Jag önskar dig lycka till i framtiden
kramar från Sonja.
Pingback: 2014 |