I måndags var det dags för röntgen av Nim, det började väldigt dåligt med att jag försov mig jag försover mig typ aldrig men just denna dag vaknade jag 15 minuter innan jag skulle vara på plats, men kliniken var snälla och lät mig komma ändå vilket var en lättnad ville verkligen få det gjort.
Höfter och armbågar såg jätte fina ut, i ländryggen kunde man dock se något som inte hörde hemma där precis där hon reagerade när vi var hos fysioterapeuten :(
Det är så ledsamt men ändå så väntat, redan när jag såg Nim som liten la jag märke till hennes rörelsemönster hon har alltid lutat det högra bakbenet inåt och tagit spjärn med vänster ( svårt att förklara) och så har hon alltid haft svårare att svänga till höger och gärna hoppat runt i stället.
Men med träning och rehab blev hon så otroligt mycket bättre hon är stark i kroppen och välmusklad så jag hade ändå en liten förhoppning om att det bara satt i musklerna.
Nu äter hon metacam i 10 dagar och går koppelpromenader på Onsdag ska vi till fysioterapeuten och göra en plan för framtida träning.
Just nu känner jag mig mest vilsen och jag vet inte alls hur framtiden kommer att se ut, ett liv i koppel utan träning är inget alternativ.
Bara efter dessa snart två veckorna i koppel är hon helt avstängd när vi är ute och går hon vill inget annat än att springa av sig all frustration och hon rör sig betydligt sämre när hon inte får röra sig mer fritt.
Jag hoppas på ett bra besök hos fysioterapeuten nästa vecka, Nim och jag som äntligen hittat varandra liksom :heart:
Hej där
Den nya frisbeen kan hundarna leka med hur länge som helst utan att tröttna :)
Ifall någon undrar så lever vi och mår bra :)
Jag jobbade min sista dag på jobbet förra Måndagen men redan nästa vecka börjar jag på nytt jobb men jag väntar med att berätta mer tills allt är helt klart :)
Brudarna trivs bra i nya huset, Qlura är helst hemma och jobbar som gårdshund, hon har fått en alldeles egen plats utanför verkstaden och man för köra övertalningsteknik för att få med henne till träningarna :-P 
Ser ni vakt Mudin?
Nim har blivit stor nu och kan nu mera låna alla Qluras selar hon är 46 cm hög och 15 kilo lätt hon har hunnit löpa för första gången då hon hängde på Qlura hennes löp.
Det känns som hon mognat en hel del efter det och är lite mer mån om flocken. Träningen går sakta men säkert framåt och vi har börjat hitta varandra i träningen. Nu mera kan vi fokusera på det vi ska även fast favorit kompisen går precis utanför planen :inlove:
Lydnaden går också framåt hon har fått en himla fin position i fria följet och nu ska vi bara hitta lite mer energi, vilket är svårt hälsar hon det är ju så lätt att glömma just den positionen när man trycker på lite mer.
Vi jobbar på att få ihop fler hinder hemma (då jag är ett stort fan av korta träningspass )vilket inte är så lätt när man inte har överdrivet med pengar men en 6 meters tunnel har vi i alla fall införskaffat till samlingen men ett riktigt slalom och en balans vore inte alls fel om nån har till övers menar jag ;)
Igår knåpade jag ihop en klickerplatta som jag har tänk testa på Qlura, kanske kan det ge henne mer förståelse för balansen, värt ett försök i alla fall.
En samanfattning
Vet inte riktigt var tiden tar vägen men hos mig stannar den inte länge i alla fall. men jag får göra en liten månads sammanfattning för det har trotts utebliven bloggning hänt lite, Vi har tävlat en del senaste månaden i Halmstad på Gyllenhoppen var det dags för åtets första utomhustävling och även tältpremiär för både Nim och Qlura :)
En mini semester i Kolarbyn som ligger i Skinnskatteberg har vi hunnit med och försökt komma i ordning hemma, vilket verkligen har gått framåt så nu sak jag försöka lägga den lilla energin jag har kvar på att fundera ut vad jag vill göra med livet, för jag jobbar nämligen min sista dag på mitt nuvarande jobb som jag haft i snart 10 år den 26 /6 galet och skrämmande men det är verkligen dags nu :)
Qlura var fantastiskt duktig i Halmstad inte alls så frustrerad innan loppen och fokuserad på banan och vi fick med oss
inte mindre än 2 hoppcert hem en 2a placering och en 6e placering.
Inga perfekta lopp men vi höll ihop hela vägen och även om det blev fel kämpade vi på och höll fokus.
I agilityklasserna blev det en disk ( slarv från mig) och ett lopp med 10 fel, balanserna har varit katastrofala
men så får det vara just nu för just nu är målet att vi är på samma planet på planen under tävling och det var vi i helgen,
Jag är väldigt nöjd med att vi tog oss runt det agilityloppet med 10 fel, för fel brukar oftast leda till frustration vilket är något
jag verkligen vill undvika och det målet uppnådde vi.
Det gäller att hitta delmål som kommer hjälpa en att tillslut nå det stora målet något som jag varit dålig på vilket lätt ger brist på
motivation till att ta tag i problemen, men redan efter denna helgen känner jag att det finns hopp för att vi kan träna upp
fokusen och koncentrationen på tävling.
Helgen efter var jag i Forsakar på Söndagen då det var dubbla klasser där efter var det hemma tävlingar på Hässleholms Hu och sen var det dag för Råådalen på Sveriges nationaldag Qlura har verkligen gått kalas fint och känslan från Halmstad har hållit sig kvar under alla dessa tävlingarna, resultatmässigt har det varit små misstag i alla lopp som gjort att vi inte fått några höga placeringar ,men en SM pinne i ena agilityklassen i Råådalen fick vi med oss i alla fall så nu har vi skramlat ihop 2 i hopp och 1 i agility :rotfl:
Största vinsten dessa tävlingar är dock känslan den är värd otroligt mycket, nu har hon börjat löpa så det kanske mest berodde på det då hon alltid är mer sansad i samband med löp men jag hoppas vi kan behålla den.
Nim då ja hon har nu passerat 9 månaders ålder och utvecklas fint i träningen långsamt men fint och det beror så klart 
på att det inte finns mycket tid till träning just nu men jag försöker få till lite kontaktpass när vi är på nya platser och tävlar,
men jag har inte riktigt fått kläm på hur hon fungerar, hon är världens goaste och snällaste men klarar sig alldeles förträffligt
bra på egen hand och nu löper hon för första gången och är ännu mer i sin egna lilla värld igen.